Kun äiti oli aivan pien...


Nå ja, nu är det dags att erkänna att vi är lite gammalmodiga, min man och jag. Vi har en helt vanlig gammaldags tv med digibox, för den fungerar. Så vi har inte köpt en härlig platt LED-tv ännu. Vi har en fungerande VHS-spelare, och just nu tittar min treåring på Barbapapa-film på VHS med den. Och på torsdagkvällen lyssnade vi på sagokassett, en saga om 101 dalmatianer. 


Så vi har en fungerande C-kassettspelare också. Någon fungerande CD-spelare eller radio har vi inte (om en klockradio inte räcknas med, med dess radio är dåååålig, cd-skivor spelar den helt ok). Vi har nog en dvd-spelare (eller närmare sagt vår digibox spelar dvd-skivor). Men inte så hemskt mycket hightec här hemma hos oss. Vi har det ungefär som jag hade när jag var liten, känns det. Laptop som fungerar. En helt okej systemkamera. 

Men alltså vi lyssnade på sagokassetten på torsdagen. Det var skoj! Kassetten har vi fått utav en familj som min kusin och hennes familj träffade i simhallen i Lahtis ett par år sedan. Kusinen bor i Norge med sin familj, och de pratar norska sinsemellan. Den där andra familjens mamma hörde det, och kom till min kusin och frågade om hon sku vilja ta emot deras gamla svenska barnböcker och -kassetter. 

Kusinen tackade ja, de träffades följande dag och sen följande dag fick jag en överraskningspaket hem till mig! Kusinens familj hade ingen C-kassettspelare, så kassetterna var helt automatiskt mina, men de konstaterade också att det går inte att ha svenska böcker hemma hos dom. Det räcker med de norska och de finska de har - och ingen av föräldrarna kan ju inte ens svenska! Så vi fick hela kassen, helt gratis. Det var en bra dag vill jag minnas!


Imorse bekantade Storebror sig lite noggrannare med de här kassetterna. En fick bli en undersökningsobjekt. 


Det lyssnas ingen Micke och Molle här int. 

Men har ni möjlighet att ge era barn en upplevelse med kassetter?

Ei kommentteja: