Kaos.


Det finns LITE att göra här hemma. Det här kaoset har jag nu bara sett på i över en vecka. Idag känns det som jag skulle orka göra något åt saken. Men det skall hända lugnt, utan stress och med tid. 

Men det skall städas för nästa vecka är vi utan Pappa igen. Från söndagen till söndagen. 

RV 23+4.


Pallomaha.

Yökylä.

Viime viikonloppuna tapahtui jotain historiallista. 



Pikkusisko jäi ensimmäistä kertaa yökylään ilman kumpaakaan vanhempaa. Isoveljelle tämä oli jo huimasti kolmas kerta. 



Mamma ja Isä kävivät Maailma kylässä -festivaaleilla, lähtivät laivalla kohti Tukholmaa ja viettivät aurinkoisen sunnuntain siellä, ja lensivät Frappuccinon voimin kotiin sunnuntai-illaksi. 


Laivalla oli hieman omituista. Hytissä oli liian hiljaista. Näimme Muumipeikon ja Pikku-Myyn kuten ennenkin, ja he vilkuttivat meille, kuten ennenkin. Mutta emme nähneet leikkialuetta kertaakaan. Ihmettelimme, että mitä siellä laivalla sitten oikein tehdään?


Kävimme uimassa ja saunassa, valitsimme ravintolan ja söimme yli puolitoista tuntia. Loppuilta menikin ähkyisenä leffaa katsellen. Aamulla oli ihana herätä pitkien yöunien jälkeen syömään rauhallinen aamupala. 


Ja Tukholma oli aivan yhtä ihana myös ilman lapsia. Kävelyä, shoppailua, lempparikirppis, kahvittelua, Arlanda Express ja Finnair toi illaksi kotiin. 

Lasten kanssa matkustelu on vaan ihan järjettömästi halvempaa, kuin kahdestaan reissaaminen. Mutta hauskaa (ja taatusti tarpeellista) oli tämäkin.

Toimitusaika.

Tilaus tehtiin 24-25.5 väliseksi yöksi. 
Tuote toimitettiin maanantaina 28.5. 

Parempi myöhään kuin ei milloinkaan, mutta jätän laskun maksamatta.

Lounas.




Päivällä yksin kotona olemisen parhaita puolia. 

Tilaus ensi yölle.






Tänään illalla noin kello 20.30 voisi alkaa satamaan vettä, tasaisen kevyesti esimerkiksi huomisaamuun noin neljään viiteen asti. 

Sopisiko millään? Kiitos!

Juhlat vol 2.

Perinteisempi tapa juhlia kevättä päiväkodissa. Lapset rappusilla, harjoiteltuja lauluja. Isoveli, joka itku kurkussa tuli pois omalta paikaltaan Mamman syliin. Esiintyminen jännittää liikaa. Ei se mitään, katsottiin kavereiden laulamista sylikkäin hiekalla istuen. 

Keittäjän leipomaa kakkua, Ville Vallaton -jätskiä, kahvia ja mehua. Sitten vielä sisälle voileipäaamupalalle. 


Kyllä, kevätjuhla alkoi klo 8.00. Kevättä voi juhlia näinkin. 

Ja meidän perhe opettelee heräämään herätyskelloon, taas nukuimme pommiin ja meillä oli 40 minuuttia aikaa käydä suihkussa, pukea, viedä Pikkusisko omaan päiväkotiinsa ja ajaa 17 minuutin ajomatka Isoveljen päiväkodille. Ja se onnistui. 

Juhlat.

Pikkusiskon päiväkoti juhli eilen kevättä. 


Yhteisiä piirileikkejä maatalon nurmikolla. Grillausta, vapaata yhdessäoloa. 

Kevään paras ilta, parhaat päiväkodin kevätjuhlat. 

19 to go.

Så där ungefär. 19 veckor kvar tills lilla babys föds. 19 veckor att ta lugnt, vila, inte stressa, bli av med en medicin, bli tjockare, skaffa den enda babyskötsaken (en sån dän skötbord som kommer på spjälsängen, den hann vi sälja vidare) som fattas. 19 veckor tid att skriva alla babyböckerna lite mer färdiga. Lillasysters bok skall få hennes namn in i den osv. 

Mammaledigheten börjar redan 27.7. Vi bestämde att börja så tidigt det bara går. Tills det är jag sjukskriven. Och skall ta det på riktigt lugnt så jag inte hamnar på sjukhuset och ligga. Det vill vi inte, inte sant?

19 veckor. Det går ju så snabbt eller hur?

Raskasta.

Kolmas ottaa koville. Huomenna on neuvola heti aamusta, ja taidan aavistaa, mitä siellä tapahtuu. Lepäämään määrätään tämä Mamma. 

Eilen ja tänään on supistellut pahasti ja paljon, reisissä ja selässä tuntuu - ihan kuin kahtena edellisenä synnytyspäivänä. Ei ihan yhtä kovasti, mutta aika purevasti kuitenkin. Ja jatkuvasti. Se ei voi olla hyvä näillä viikoilla (22+0 tänään).

Kauppareissusta ei meinannut tulla työpäivän päätteeksi mitään. Minä puuskutin ja etsin istumapaikkoja, Isoveli spurttaili innostuneesti sinne ja tänne ja takaisin, Pikkusisko otti mallia ja spurttaili toiseen suuntaan ja tuli takaisin ja halusi syliin ja ostoskärryyn ja takaisin syliin. Isä keräili ruokia ja juomia minkä kerkesi. Lopulta olimme kuitenkin kaikki taas autossa, ja minä supistelin melkein koko kotimatkan. 

Ei hyvä. Mitä veikkaatte, tuleeko lepolomaa äitiysloman alkuun asti vai vain pari viikkoa?

False alarm.

Pappan kom hem halv elva på natten. Int hade det varit huggorm, eller så trodde alla på sjukhuset. Diagnosen fick bli en allergisk reaktion mot en obeskrivbar ötökkä. Alltså någonting har nog bitit mannen, och han fick en allergisk reaktion av det men mer får vi aldrig veta. 

Så jag vet fortfarande inte hur det ser ut då foten har träffat huggormen.

Premiär.

Jag har aldrig förr sett hur ett ben ser ut efter att huggormen har varit och huggit i. Nu har jag. Pappan kom hem från lägret, hade lite svullen vrist men påstod att det är bara myggbett och pollenallergi. 

3 timmar senare var vristen dubbelt så stor och myggbetten syntes inte alls mera, men istället 2 tydliga prickar ganska så nära varann just precis där var svullnaden började. 

Så vi fick ta en tur till det närmaste sjukhuset då. Barnen somnade inte i bilen, pappan blev dit, vi kom hem och 

dagens andra premiär heter jag har aldrig sett mina barn somna på trettio minuter. Det hände nämligen ikväll. 

Vi var hemma halv nio, åt ännu smörgåsar, borstade tänder, läste 3 korta sagor, släckte lampan 21.30 och utan svordomar, utan att slå Mamma, utan att Mamma skrek somnade de båda just före klockan blev 22.00.

Det att det är alldeles för sent för Lillasystern är en annan grej. Men helt tydligt "rätt" tid för Storebror för han tycks somna tiotiden vad jag än gör.

Ut med gammalt, in med nytt!

Dagens ut:


Dagens in:


En trehjuling som är för tung för Lillasystern att cykla själv och för tung för den gravida Mamman att skuffa hela tiden (och som är dessutom stor och bred och annars också opraktisk här hemma hos oss) fick ett nytt hem imorse när morföräldrar till en liten Linus kom och hämtade trehjulingen bort. De gav lite pengar för det också. Det var roligt. 

Och in kom en sparkcykel för samma Lillasyster. Den är redan provkört här inne, Storebror är ganska proffs redan, och Lillasyster tränar flitigt. Snart skall vi ut och hard core -testa den. 

Storebror har sin ärvecykel med stödhjul. Han har nyss hiffat hur roligt det är att cykla och naturligtvis skall systern också. Ut med oss!

Lycklig i köket.

Mjöd i flaskorna. 
30 st hallonmuffinsar, en del med i piknikkassen redan i dag då jag ska till en jazzkonsert med barnen. Resten får träffa släktingarna i den kalla frysen.
Sesamlax, grönsaker och puikulapotatisar. 



All made by me. Idag. Ibland tycker jag om att syssla i köket. För ibland lyckas allt lysande bra.

Grr.

Då en Mamma har nattat två barn i över två timmar, lyssnat på svårdomar, tagit emot sparkar och slag, och äntligen fått ungarna till natinatilandet och klockan är redan över tio på en fredagkväll är Mamman värt något lugnande. 

Som tur var att Mamma var till stora matbutiken med barnen tidigare på kvällen och hon råkade gå genom limsahyllan, och hittade en ny cider. 


Utan alkohol men med socker. Lagad av saft. Inte lika sparkligt som den sockerfria aspartambomben jag tidigare har druckit, men bättre. För den har socker i sig. 

Och fredagkvällen var någotlunda räddad. 

ps. Har ni andra så att barnen är hela tiden fast i er? Mina vill sova fast i mig. Nu när vi ser på morgonprogram, sitter de fast i mig på lilla soffan (som har också alla utekläder på sig för jag var lat igår kväll) och inte på stora lediga tomma soffan. När jag lagar mat, kommer de så nära att jag är rädd de skadar sig. Eller närmare sagt att jag skadar dom med stora knivar. Hela tiden fast. Och just nu skulle det räcka att lilla babyn är fast, för hen är naturligt fast ännu sådär 20 veckor. Om Pappan är hemma, är det likadant. Han får sitta i lugn o ro, jag har 3 barn fast i mig. Låter det bekant? 

Baka baka!

Super-Maria hade en superdag, hon bakade muffinsar av ifjolårets bär. Jag lovade göra samma sak, och igår var en perfekt dag för sånt. 

Först blev morgongröten pannbröd. 


Tunnt, men oj så gott. Sen fick en påse rabarber och en halv hallonburk från fryset bli muffinsar! 


5 färdiga piknikpåsar i fryset, 3 muffinsar redan i bättre magar, och resten av rabarber blev vispgröt, som var så gott, så gott! 

Mina barn är lugnare på såna dagar jag (eller vi tillsammans) bakar och äter hembakat. Jag är lugnare på en sådan dag. En snabb slutsats är alltså att vi skall baka oftare. 

So off I go to the matbutik, för både ägg och socker är slut. Och mjölk. 

Nenä kiittää.

Flunssa. Vai allergia? Ei voi enää tietää, mutta onneksi lääkäri on fiksu. Raskaanaolevalle ei oikein suositella antibiootteja. Eikä antihistamineeja. 

No, laitetaan kortisonia nenään :)


Raskaanaoleva väsynyt nuhanenä kiittää. Ei enää niin väsynyt Mamma täällä tänään. 

Huomenta.

Huomenta. Päivää. Huoh. 

Patjapesä toimi, tai ei toiminut, mutta toimi. Rumaa kielenkäyttöä kuulin eilenkin, minua yritettiin potkia, seinää potkittiin, kuulin monta monta monta laulua hyvin kovaan ääneen esitettynä... Pikkusisko ei herännyt (!!!), ja reilun puolen tunnin kohdalla Isoveli päästi huokauksen, käänsi kylkeä, antoi haukotukselle periksi, ja kymmenen hyvin hiljaisen ja rauhallisen minuutin kuluttua hän oli unessa. Ensin 50 minuuttia taistelua Pikkusiskon kanssa (sillä aikaa VHS pyöritti Barbapapaa Isoveljelle), sitten pari iltasatua sohvalla, ja 45 minuuttia taistelua Isoveljen kanssa. 

Ainakin 50 minuuttia liikaa iltatoimintaa ja -valvontaa väsyneelle äidille, mutta kai tuokin oli jo askel parempaan päin. Pienempi unessa 20.30, isompi 21.30.


Ainakin yöstä tuli rauhallinen - Isoveli tuli viereen kahden aikaan. Herätyskello soi kuudelta, Pikkusisko tuli herättämään meidät 7.10. Isoveljen päiväkodilla oli vasukeskustelu aamukahdeksalta. IKINÄ emme ole olleet herätyksestä autolla 20 minuutissa. 

Pienen päiväkodin kautta isomman päiväkodille, ajoissa. Vasu. Auton huoltoon. Kävely kotiin. Aamupala. Ja nyt tämä Mamma lähtee suihkuun ja aamupesulle. Eihän vielä ole edes puolipäivä.... 

Tyhmä, kamala koti.

"Meidän koti on kamala ja tyhmä. Mä en tykkää meidän kodista." sanoi Isoveli. Surkeana ja väsyneenä, itkusta punaisena. 

"Mikset? Mikä kotona on kamalaa ja tyhmää?" yritti Mamma taas kerran kysyä. Edelliset kerrat olivat jääneet vastauksetta, ei Isoveli osannut sitä määritellä. Mutta tänään tuli vastaus.

"Se on se kerrossänky. Meidän koti on ihan tyhmä kun on kerrossänky."

Pieni tauko.

"Mua pelottaa nukkua kerrossängyssä." 

Jeps, se ollaan huomattu. Tai luettu rivien välistä, vaikkei pelosta kyllä ole tietoakaan, mutta joku siinä sängyssä on ollut vialla, kun iltanukahtamisista on tullut reilussa kuukaudessa ihan mahdottomia, tuntikausien taisteluita. Itkua. Raivoa. Kirosanoja ja nukuttavan aikuisen järkyttävää haukkumista. Hermostuneita vanhempia, raivoavia vanhempia, itkeviä lapsia. Omaa huonettaan pakoon juoksevia lapsia. Niin, lapsia, Pikkusiskokin on ottanut mallia, hetkittäin niitä kiroilevia ja raivoavia lapsia on kaksi yhtäaikaa. On Isoveli yrittänyt sänkyään haukkua, vaatinut päästä Pikkusiskon viereen tai Mamman ja Isän sänkyyn tai sohvalle nukkumaan. Mutta että koko koti on kamala sängyn takia? Pientä miestä on nyt uskottava.

Pikkusisko on tyytyväinen omaan alasänkyynsä, siellä on tilaa nukkua ja kuitenkin laidat joiden viereen käpertyä. 

Tänään kokeillaan taas uutta kikkaa. Päiväunet saivat kestää vain puoli tuntia. Ihan kohta on iltapuuro. Sitten pestään hampaat ja Pikkusisko menee omaan sänkyynsä nukkumaan. Menen siihen viereen. Sillä aikaa Isoveli saa katsoa jotain yhdessä valittua videota ja kun ei enää jaksa sitä, hän saa tulla omalle patjapesälleen nukkumaan. Tai ainakin olemaan hiljaa. Sitten kun Pikkusisko on nukahtanut, voidaan lukea vielä yksi iltasatu, isojen poikien iltasatu, ja sitten mennään nukkumaan. Patjapesään. 

Niin, pistimme vieraspatjan lastenhuoneen nurkkaan, teimme nukkekotihyllyköstä pienen seinän - patja on kuin pesässä. Uusi lakana, tyyny ja peitto ja kaikki unilelut ovat valmiina. Ja kuulemma patjapesään on hyvä mennä nukkumaan. 

And what did happen today in Finland?

Not much. Just that one coffee shop had opening. Finally! 










Yep. Det här gjorde vi i kväll. Pappan var redan på dagen via och tog en dos kofein i form av frappuccino to go. Den här dagen har vi väntat på - det var i februari som Starbucks skulle öppna i Finland, nu lever vi i maj. Men det var redan ett par år sedan de började reda ut den perfekta ställen för Finlands premiär. Naturligtvis blev det flygfältet i Helsingfors-Vanda. Inte riktigt granne till oss men inte alldeles för långt borta då vi vill unna oss något härligt och få en känsla att vi är långt borta utomlands. 

De har ju en uteterrasch också! Tänk, sommaren, solen skiner, frappuccino på terraschen....

Dagens.

Stämning: snuvig.
Ont: i halsen.
Feelis: trött som fan.
Ljusblick: SuperNanny som kommer om en timme och ska hjälpa oss med sovande. Och främst somnande. 
Färg: gul som tulpaner på bakgården.


Något ljust i tunneln. 
Bara man (dvs. jag) sen sku få sova också.

Parasta tänään.




C-vitamiinia ja kuumaa teetä hunajalla. 

Vitamin C och hett te, med mycket honung i. 

Niistä on tämä ilta tehty.

Uusi aluevaltaus.

Luontokuvaus, elävä ja liikkuva malli:







Luontokuvausta minua makuuni: istuin rappusilla melkein paikoillani, kohde pyöri siinä ympärillä ja poseerasi. Ihana otus, uusi torppanaapuri, asustanee kivijalassa tai rappusten viereisessä kivijalassa.

Mammornas dag.

Vi har ett par morsdagstraditioner. 

Den första är att Pappan är på läger. Han är det alltid just det här veckoslutet, för han ska senare på sommaren köra nånstans långt borta i Europa med två stora bilar fulla med tonåringar och de har den första träffen just på morsdagen. Kul, eller hur?

Den andra är att den trötta Mamman packar sig och barnen i bilen och kör till sommarställen, till Mommos och Mufas torp, för första gången efter vintern. 

Så var det i år också. 

Inga färdiga morgonmål, inget speciellt hemma. Barnen kom inte ens ihåg att söndagen skulle vara speciell den här gången (dagis skickade gåvor hem på veckan, de är så bra gömda att vi hittar dom antagligen till julen). 

Gröt och off we go! 40 minuter i bilen och vi var framme. 

Solen sken. Mommo lagade mat, bakade en tårta. Jag fick vila i lugn och ro i 5 minuter eller så. Sen kom vi hem 4 tiden på eftermiddagen. Pappan hade också just kommit hem. Grillmat, bloggtid. Inte så illa, fast ont i halsen har jag nog.

Dagen i bilder, var så goda.






Vi fick också träffa den nya grannen. Mera om honom/henne i följande inlägg.

En fråga.

Kan ni läsare välja nånstans här i bloggen att ni vill följa kommentarer efter era kommentarer i en text? Kan ni få meddelandet i eposten att nån har svarat? 

Jag tycker om sånt, speciellt när jag kan sporadiskt kommentera i flera bloggar och sen har en tystare period, och hur kan man då komma ihåg att var har man varit och kommenterat och vill eventuellt följa diskussionen. 

Men, jag hittar ingen sån knapp i bloggers justeringar. Att jag sku få det i gång här. Kan blogger ha en sån? Sku ni vilja ha en sån?

Ahneella on...

Se alkoi niin hyvin. 

Mutta sitten 74-koon vaatteita oli kolme laatikollista. Ja 50, 56 ja 62 pursusivat yli omastaan. 

Mamma kävi uudelleen Prismassa, osti isompia laatikoita. Ja taas mahtui. Mutta nyt ne eivät istukaan vaatekaapin pohjalle nätisti tasajaolla, ne isot laatikot. Ja nyt laatikoita on kolmessa kaapissa, lastenhuoneen henkarikaapissa, eteiskaapissa ja olohuoneen isossa kaapissa. 

Huoh. Eikö yhtä kokoa riittäisikin vain yksi sellainen pieni laatikollinen? Maria? Riittäisihän? 

Seuraava projekti taitaa siis olla vaatehuoneen muuttaminen VAATEhuoneeksi, että ne laatikot saa sinne olemaan edes saman oven takana kaikki. Tai sitten vaatteiden julma karsiminen.

Jos ei mitään muuta, niin ainakin vaatteet ovat nyt oman kokoistensa kanssa samassa laatikossa ja saman oven takana (kaikki kolme 74-laatikkoa ovat samassa kaapissa, sen verran katsoin..). 

Oikeasti seuraava proggis on vaippavuori. Ja sieltä tulee turhaa myyntiin! 

Den lilla perfektionisten.

Jag har nog gjort en bloggrunda nästan varje dag, men har muka inte hunnit skriva själv. Igår hann jag inte på riktigt, för jag blev så inspirerad på Marias klädrum och lådor för barnkläder, att jag var tvungen att ta mig till Prisma. 

Och vips hade jag 5 plastpåsar borta och en megavakumpåse har endast blöjor i sig, inget annat. 2 lådor har jag ännu tomma, har en stark känsla att en megastor del av våra småa babykläder är i en annan vakumsäck som vi har fått sätta under sängen i brist på andra försvarsutrymmen. 

Tack Maria! 



Inte 100% färdigt ännu, det ska nämligen inte stå på postit-lappar vad det är för en storlek där inne. Och inte en chans att de här sku ligga i klädrummet, nej. Men i det stora klädskåpet iaf, där var den megastora vacumpåsen brukade vara. Men nu går det att stänga dörren helt! Ha!