Ennen ja jälkeen.

Tuliaiskasseista löytyi myös sisustusratkaisu. Dvd-levyjen uusi säilytysmuoto. Ennen levyt ovat olleet Malm-lipastoissa. Ja kirjahyllyssä. Ja jokapuolella. Meillä on nimittäin levyjä ihan liikaa. 


Tuollainen kasa levyjä pääsi tänään illalla uuteen kotiinsa, omiin pikkupehmokansioihinsa. 


16 levyä per kansio. Jokseenkin lajiteltuna, mutta helppohan niitä on tuosta muokata. Ennen tuo määrä levyjä oli neljässä lipastolaatikossa mallia kapea Malm, nyt ne täyttävät yhden. Jo kolme tyhjää lipastolaatikkoa siis kaikelle muulle säilytystilaa etsivälle tavaralle. Kuten uuden vauvan kestovaipoille. Tai vaatteille. Tai Pikkusiskon palapeleille, joita alkaa olla kasoina vähän joka puolella. 

Gotta like tämä tuliainen!

Mamman uusi lelu.

15 selvittyä yötä. 15 iltatoimet. 15 kertaa kaikki päivän ateriat. Vessajutut. Pesut. Leikit ja tappelut. 15 vuorokautta. 

Nyt se on ohi. Haimme Papan kotiin, eikä vain pelkän Papan, vaan myös kasan tuliaisia. Koruja, vaatteita, ranskalaisia päärynöitä, hilloja, luomusnacksejä, karkkia... (kaapista heitettiin biojätteisiin viime kesäisen reissun tuliaiskarkkien jämät, tänä vuonna määrä oli maltillinen). 

Ja auton perästä löytyi myös uusi leipurinapulainen, Kitchen Aid jota myös blogimaailmassa kehutaan. Koneen ensitehtäväksi muodostui päärynäpiirakan pohjataikina. Mieli teki jotain marenkista, mutta päärynämarenki ei kuullostanut hyvältä. 


Nam. Kiva kun ei tarvitse enää olla ainoa aikuinen kotona, kiva kun sain leipoa ilman pikkuapulaisia. 

Boktips.

Jag har tre ord för dig: 

LÄS DEN HÄR.


Var nog sen redo att gå med på ett Paganinikontrakt själv också - du kommer att vilja få tid att bara läsa boken. Barnen, maken... de kommer att märka att du finns inte för dem på en stund. Eller så mistar du nattsömnen för du vill läsa. 

Läs. Hittar du int boken från bibban, jag kan låna min.

Handelsmamman.

Det har varit regnit, vi har varit trötta och Mamman har köpt tid att få läsa sin bok. Och vad är priset? Oräkneliga timmar framför tv - Oktonautit från digiboxen, Blixten från dvd, Pikku Kakkonen, Buu-klubben, vad som helst. Bara Mamma får läsa lite till. 

Boken är nästan slut, nästan. Nu måste jag hålla en paus, för jag antar att slutspänningen börjar om ett par sidor, och om den är lika spännande som mellanspänningen så kommer jag inte att kunna sluta innan bokens bakpärm kommer emot. 

Så kvällsbit, nattning - sånt vardagligt skall jag utföra nu, sen får jag fortsätta med boken. Paganinikontraktet är boken btw.

Lomaa lomasta.


Niin ne mainostivat, Siljalla, itseään. Lomaa lomasta. Lomaa yksinhuoltajaputkesta. Lomaa ruuanlaitosta. Lomaa as in rentoutus? Ei ihan. Mutta lomaa ja hauskaa kyllä.


Kun näkymä hytistä on suoraan eteenpäin ja ikkunan edessä mahtuu kunnolla köllöttelemään, ei juuri voi valittaa. 


Kokousalue oli, taas, muutettu isoksi leikkialueeksi. Karusellia, pallomerta (tai bobbhavet..), liukumäki, pomppulinna ja ps-pelejä. Ja paaaaaljon lapsia.



Lähdimme laivalle suoraan lääkäristä, Pikkusiskolle nousi kuume torstai-iltana. Oli ihan pakko käydä tarkistuttamassa vatsa (ja umpisuolioireet), koska neiti valitti myös vatsaansa. Lähtölupa saatiin, ja laivalla ensimmäiseksi selvitettiin lääkärin numero. Mutta Panadolilla ja pelkällä kuumeella selvittiin. Ja se kuumeilukin loppui lauantain aikana. Bussilla kotoa Helsinkiin, ratikalla satamaan ja laivalle mars! Tarkoituksena oli viettää lasten risteilyä, ja lasten ehdoilla mentiin. Eli siis leikittiin, leikittiin ja leikittiin vielä vähän. Ilta venyi, mutta lauantaiaamu alkoi silti aikaisin. 


Lauantaiaamun keli merellä ei ollut ihan mieltäylentävä, mutta Tukholmaan päästessä sade oli lakannut, ja iltapäivästä oli jo hellettäkin. 

Päivän ainoa ohjelmanumero oli Junibacken. Olimme siellä ensimmäistä kertaa ja... no, olihan siellä... 


... muutakin kuin luurankoja vankiloissaan!


Peppi Pitkätossun Villa Villekulla oli ihana. Isoveli laski monta monta kertaa liukumäkeä, Pikkusisko ratsasti keppihevosella ja teki piparkakkuja lattialla. 



Ennen satujunaa olisi kannattanut käydä lounaalla, koska junaan ei niin vaan käveltykään sisään - siinä oli kokonainen huone täynnä tutkittavaa! Nälkä meinasi iskeä ennen junaan pääsyä, mutta onneksi Mamman kassista löytyi  jotain pientä purtavaa. Ihmetys oli suuri, myös Mammalla.


Junan tarinoista muutama oli ihan liian pelottavia kaksi- ja kolmevuotiaille, ja Mammakin säikähti Pekka Peukaloisen valtavaa rottaa, mutta oli siellä aivan ihaniakin juttuja. Marikki -satu on meiltä jäänyt jostain syystä kokonaan väliin, tämä virhe pitää korjata seuraavalla kirjastoreissulla.

Ja sitten taas takaisin laivalle. Pikkusisko nukahti onneksi rattaisiin hetkeksi aikaa - sen jälkeen kuumetta ei enää mitattukaan, neiti sai Äidiltään terveen paperit ja lääkkeettömän loppuloman.

Lauantaina ehdimme nähdä Muumipeikkoa ja Pikku Myytäkin enemmän. 


Mutta iltapala-aika koitti kuitenkin. Viimeistä reissuiltaa juhlistettiin drinkeillä. Lapsille jotain omituista sinistä ("ihan hyvää") ja...


... Mammalle Virgin Mojito! Nam!


Tuli yö, meni yö, tuli aikainen aamu. Leikkiä hytissä, ja aamupalan kautta leikkimään leikkihuoneeseen. Hieman ennen satamaan saapumista oli Muumin aamujumppa, ja siihen oli hyvä päättää tämä risteily. 


Kotimatka taitettiin laiskuuttamme taksilla, mutta se matka oli kyllä jokaisen euronsa arvoinen - bussia kotiinpäin olisimme joutuneet odottamaan kolmisen tuntia. Sunnuntaisessa Helsingissä, väsyneinä ja isojen kassien kanssa. 

Nyt viikon verran kotilomailua ja sitten taas Ruotsiin, ensi kerralla Iskä mukaan!




Sträng mamma.

Jag har varit rädd om en sån sak att mina barn sku inte kunna bete sig. Eller att de är de som är pomo hemma hos oss. Att de inte lyder mig, kan inte vara som folk, retar andra.

Den här är ju ingen mamma. Han är ju Pettson! 

Efter en kryssning med mina två barn utanför mage och en innanför, utan Pappa, med en mammakompis med ett barn kan jag påstå att mina kan bete sig. Mina är jo livliga, sportiga, de har spring i benen och brottom till att få leka och hoppa, men de är snälla, de lyssnar på andra barn om vad de vill leka och oftast går med på deras lekar - om de andra är snälla också. De lyssnar på främmande vuxna också som är oroliga för sina barn och vill därför få mina lite lugnare. Mina gråter stooooort om någon är orättvis mot dom, men säger själva förlåt om de i misstak gör någon annan illa. Mina pomottaa int andra. De kunde jag ganska så tydligt konstatera. Och mina barn tycker väldigt lite om det att ett annat barn pomottaa dom (Mamman får också nippor när barn kan inte ta hänsyn till andra och leka alla tillsammans). 

Och det som jag inte alls tycker om är det att en fyraåring säger till mig som är vuxen, att jag borde säga stop åt mitt barn som gör sånt jag har gett lov för. När jag har konstaterat att det är säkert, han lyder mig, han vet gränserna, han gör inget illa åt någon eller någonting - att jag då skulle lyssna på ett fyraårigt främmande barn? Sorry, men jag bara kan inte.

Jag är antagligen då strängare än jag visste - mina dricker mjölk eller vatten med maten fast vi är på resan, mina äter inte godis (överhuvudtaget, men inte på resan heller, de behöver inte mutas med godis), mina får inte glass efter varje måltid. 

Mina får nog ha en leksak med till restaurangen för jag behöver ha tid för äta själv också, men de får inte säga när vi är färdiga att fara bort från bordet, när det finns andra i sällskapet som ännu äter. Men mina får springa då det finns en plats och ett tillfälle att springa. Och om de så vill så får de gå fast från Junibacken till Värtahamnen istället för att sitta i kärran. Må det ta dubbelt så lång tid då, men de får (för då behöver inte jag skuffa kärran med två barn på och ett i magen). Är man på en barnkryssning med tanke på semester för barn, så tar jag det på barnens villkor och låter dom leka på morgonen så länge det bara går. De behöver inte sitta och vänta att vi är framme. Så hemskt sträng är jag sen inte, på semesterresan iaf.

Mina får också vakna klockan sju på morgon och börja leka genast. Fast vi skulle vara i Sverige och klockan är där bara 6 på morgon. Och fast vi skulle ha sällskap i hytten. Vår sällskap nämligen visste i förväg att vi brukar vakna tidigt tidigt på morgnarna. Mina barn kunde ta hänsyn till det på morgonen, de lekte väldigt tyst innan de andra vaknade. Och inga fula kommentarer hörde jag att "de sov så länge", nog hörde jag att "de vaknade såååååå tidigt", många gånger dessutom. Nästa gång skall vi ta två hytter, fast det kostar dyra pengar, om resesällskapen vill hällre uggla på natten och sova på morgonen. Mina vaknar på morgonen fast de sku tvångshållas vaken sent på kvällen. That's our life. 

Mera om en anyways väldigt lyckad Stockholmsresa senare, nu skall vi äta hemmamat!



Projekt: byta färg klar!



Jag hittade en harso på måndagkvällen i en tvättkorg för rent byk. Där allra underst var den. Så vi har 19 st orange harson och en äckligt röd. En färglös röd kan man nästan säga, för så härligt granna blev de som blev färgade! 

Lite nyans skillnad den här gången också. Men oj vad jag blev nöjd!

Drip drop.


Dagens regninga stunder (som var betydligt mindre och mer sällan än igår) var enbart roliga. Vi fick leksällskap nästan direkt på morgonen, de stannade här över lunchen och mellanmålet, ville ut och leka och fick mina barn också att vilja gå ut fast det regnar. Mamman hämtade ett kaffepaket, jag lyckades koka god kaffe för oss, barnen lekte överallt och det var bara roligt. 


Det var till och med roligt att fota regn idag. Så inga lånade bilder idag här inte, nej. Det är sorgligt, att min stödnät fungerar inte så som jag skulle vilja. Då det är på riktigt ensamt så är det ensamt, men oj vad härligt att följande dag kan alltid bli en bättre dag. En bra dag till och med. 

Tuunattu puuro.


Tuunattu aamupuuro: kaurapuuro, josta 1/4 oli ruisleseitä. Ja ihan surkean eilisen kunniaksi puuro tarjoiltiin mansikkahillon kanssa. 

Loppupuurosta tuli peltileipää, joka ei kohonnut, ei sitten millään. Littana lättyleipä maistui kuitenkin niin hyvin ja niin nopeasti kasvispannarilounaan kanssa, ettei siitä jäänyt kuvattavaksi kuin murusia. 

Pitää huomenna kokeilla uudestaan, jos puuroa jää yli, oikealla hiivalla. Ei kuivahiivasta ole mihinkään, ei edes hätävaraksi.

Boktips.

Vill du läsa en konstig bok som handlar om en kvinnas liv, så sök den här Sara Kadefors Borta bäst. 


Boken blir bara konstigare desto längre du läser, men sluta kan du inte, för du vill, antar jag, få veta hur allt kommer att ta slut. Inget övernaturligt, inget direkt skrämmande - bara vardag, helt vanlig vardag men av en så annorlunda synvinkel att det var bara konstigt. Visst kan ens granne ha sån liv, jo. Man kan inte veta alltid. 

Värt att läsa alltså.

Projekt: byta färg.

Det ser lite lovande ut, måste jag säga.




Varendaste en harso har fått svarta prickar på sig, de hade de inte före nya färgen. Jag kollade extra noggrannt med andra maskinen, samma sak hände med dem. Konstigt, men so what. 

Men är inte den nya färgen helt härlig? Pigg, grann, orange, just us. Super!

Puhdasta kaulan ympärille.

Aamulla, ennen kun tiesin, miten tylsän päivän vielä vietämme, iski puhdistuspuuska.


Epämääräisessä kasassa olleet, pitkään unohduksissa lojuneet, korut saivat puhdistuskuurin. Nyt ne kuivuvat keittiön kaappien ovissa - ja kasassasäilytystä parempaa säilytysratkaisua mietitään kuumeisesti.

Ensam.

Det regnar ute. 


Pappan är på resan. Mina föräldrar är på resan. Den och den och den kompisen jobbar den här veckan. Det är faktiskt en stor del av våra vänner och bekanta som har inga eller väldigt få semesterdagar den här sommaren. Den ena kompisen har andra kompisar som sällskap idag. Den andra kompisen vill spendera sin semester helt utan barn. Ett kompisgäng träffade vi just förra veckan och inga planer för nytt träff har gjorts. Släktingar bor alldeles för långt borta. Ingen öppen dagis på sommaren. 

Ibland känner man sig bara så trött och ensam.

Och så regnar det ute, barnen vill definitivt inte dit, så sa de. Om jag är riktigt ärlig, skulle jag inte orka vara ute i regnet idag. Av 5 och en halv vaken timme idag har tv:n redan varit på 4. Barnen kan inte leka någonting snällt idag, allt blir bara fight. 

Ibland känner man sig bara så fruktansvärt trött och ensam. Och så regnar det ute hela dagen och man har inte ens en halv fejkorsak att fara till butiken. Inte ens det. Bläh.


Bläh är dagens ord.


Bilderna är lånade härifrån och härifrån. Tusen tusen tusen tack! Jag är så trött att jag orkar inte ens fota regnet där ute. 

Projekt: byta färg.

Inte illa, harson är efter en färgborttagningstvätt och en vanlig tvätt ganska färglösa, ljusröda, persikofärgade, på vissa ställen nästan vita. Jag vill minnas att de var inte jämnt röda, utan hade ljusare eller mörkare fläckar av rött, så kanske det är inte så underligt att färgen försvann också ojämt. 





Men för den sista gången gjorde jag sån hänt - vi har ljusare fläckar också på badrumsgolvet. Jag har tydligen spillt kokhet färgborttagningsmedelvatten på golvet. Och var annanstans månne? Jaa-a. 

Efter morgonmålet börjar jag med färgandet, och färgen är.......... det får ni se sen!

Projekt: byta färg.


Pukluharson, som var någotlunda vita med Storebror, fick bli någotlunda röda innan Lillasystern föddes (och nej, vi visste inte att det sku bli ett flickebarn, men vi tänkte att röda harson passar bäst i vår lägenhet) och vi tyckte sen aldrig om färgen, den var för ljus och smutsig. Jag satt då alla harson med ett paket färg, det var ett misstak.

Nu är alla röda harson i tvättmaskinen med färgborttagningsmedel. Låt det vara sista gången jag använder en sådan gift! Lukten är hemsk, jag brände ett av fingrarna på det heta vattnet ämnet skulle blandas med. 

Hoppas att resultatet är sen värt besväret - vi vill att harson ska bli granna och pigga den här gången. Så harson färgas i två omgångar, jag köpte 2 paket färg. Kan ni gissa vilken färg jag och barnen valde idag då vi var till butiken? 

Arvaatteko, mitä teimme?

Löysimme viimein paikan, missä piirtää katuliiduilla!

Tuletteko te muut aina ihan sotkuisiksi katuliitupiirtämisen aikana? Me olimme sotkussa jo heti aloittamisen jälkeen...

Korkealla!

Hui, sanoo äiti.
Jee, sanoo kaksivuotias.

Päivän pohdinta.

Miten saa hoidettua kahden uhmaikäisen taaperotenavan iltapuuhat (syömisessä auttaminen, jälkien putsaus, iltapesut, yövaipat ja -vaatteet ja peittelyn) hoidettua jos tissillä on kiinni iltatankkausmaratoniaan vetelevä vauva ja on talouden ainoa kotona oleva aikuinen? Iltasadun lukeminen hoituu vauva tissillä, sen olen kokeillut. Mutta miten tuo kaikki muu? 

Jaiks. Iso jaiks. Isä tekee 4 iltavuoroa viikossa. On kotona 21.30 -aikaan. Jaiks. Nyt se paniikki iski päälle!

Uusinta.


Kamera lataa akkua. 
Uusinta toukokuulta.

Aamukeesi.


*reps*

Hallonrött!




Jag har ren tagit fram en minipenssel, och skall fixa två minifläckar som syntes på foton. Sista bild visar färgen för ljust. Andra omgången med färg imorgon och sen på veckoslutet har vi en stol till vid köksbordet!

Lasten lemppari.

Lasten ehdoton suosikki tällä hetkellä autossa soivista kappaleista. Levyä ei saa vaihtaa, koska nyt soittimessa olevalla levyllä on tämä:


Hyvän tuulen biisi.

Sadepäivän lohturuokaa.


Pannuleipää aamupuuron jämistä, sämpyläjauhoista, kauraleseistä, intiaanisokerista, suolasta, maidosta ja hiivasta. Päällä kurpitsansiemeniä.

Tsatsikia.

Uunissa grilattuja rakuunatomaatteja.

Halloumi-kidneypapu-avokado -salaattia. 

Maitoa, oivariinia ja kuplavettä. 

Niistä oli tämän sadesynkän päivän lounas tehty. Esilleasettelussa on vielä opeteltavaa.

Kirjavinkki.

Hieman isommille lapsille (siis oikeasti, ei mitään esikoulukamaa) ja sadunhimoisille aikuisille suomalaisia satuja. Huisin jänniä! 





Oppi ja ilo.

Isoveli ei ole mitään kynämiehiä. Satunnaisesti haluaa maalata vesiväreillä, tai piirtää jotain, mutta siinä missä Pikkusisko voi värittää kuvia tuntitolkulla (ja pysyy viivojen sisäpuolella pelottavan hyvin ollakseen vasta kaksi), värittää Isoveli samoja kuvia vielä tyylillä "mitä enemmän ja laajemmin väriä on siinä paperilla päin edes, se riittää". 

Päätin kokeilla Oppi ja ilo -sarjan kortteja, niitä sellaisia mihin piirretään valkotaulutusseilla, ja jotka saa siis pyyhittyä. Järkyttävän kallista (vajaa 15e per boksi), mutta onhan meillä kohta kolme käyttäjääkin niille. Ja käyttäjistä ainakin tuo seuraava ihan taatusti nysvää korttien kanssa tunnin jos toisenkin. Siksipä kortit ovat odottaneet hetkeä, jolloin Pikkusisko ei ole maisemissa. Tänään hän jostain syystä nukahti puoli kuuden aikaan sohvalle, heräsi puoli seitsemän ja nukahti omaan sänkyyn maitopullon kanssa seitsemältä. Toivottavasti ei ole tulossa kipeäksi...

Mutta me pistimme Isoveljen kanssa tohinaksi.

"En mä osaa." "Piirrä sä." 
"Eikun kokeile vaan, sen saa pyhittyä, ja voit kokeilla vaikka sata kertaa!"

"No okei..."


"Hei kato tää pääsi tätä jokea pitkin järveen, mut tossa tää meni kyllä vähän huti."
(tussi pyyhkiytyy todella todella todella helposti pois, viiva oli alunperin ihan yksi yhtenäinen, yhdellä vedolla tehty kiemura, joka melkein pysyi joessa)

"Onko näitä lisää?"


"Mäkin haluaisin tällaiseen vesiliukumäkeen."
"Äiti uskoo sen. On aika hurjan näköinen liukumäki!"

"Katso, tälle auringolle pitäisi piirtää naama."
"En osaa, piirrä sä."
[Mamma piirtää silmät ja suun, perushymynaaman. Isoveli hymyilee leveästi.]
"Anna mä."


"Kato äiti mitkä ISOT silmät mä piirsin tälle!"

Ja sitten astetta haastavampaa, palmuja! Taas piti Mamman piirtää yksi mallipuu (tuo keskimmäinen). Auringon säteitä Isoveli piirsi pitkän tovin, ja niistä riitti juttuakin - tulee auringonpistoksia, jos on ilman hattua ulkona ja yksi niistä on pyssy jolla... Jep.



Löytyi vielä yksi viivanpiirtämistehtävä, nyt piti piirtää junarataa puiden ympärille. Isoveli arkaili ensin, mutta päätti lähteä rohkeasti piirtämään. Järven kohdalla tuli heti tieto, että tässä on sitten laituri. JA viimeisessä metsikössä oli ensin silta, jolla oli työmaa, mutta sitten työmaa tuli valmiiksi ja silta jäi ja junan pääteasema oli siinä. 


Nyt olisi jo pitänyt mennä nukkumaan, mutta innostus oli aikamoinen, joten vielä hän kaivoi esille kalan, jolle piti piirtää pyrstö. 


Ollakseen poika, joka ei piirrä, tuli tuosta Isoveljen kalanpyrstöstä aika mahtava! 

Ihanat Oppi ja ilo -kortit. 4-vuotiaista ylöspäin oli tämä paketti, ja hirmuisen hankalia piirrostehtäviä oli yli kahdessa kolmasosaa korteista. Olisikohan näitä kolmevuotiaista alkaen?