Dagens bästa stund var nog nu på kvällen då vi satt i Rosso och åt kvällsmat. Storebror sa mittiallt att han har kisibrott, Pappan tog honom på toan och vi fortsatte att äta, Lillasyster och jag. Och jag fick en sån dän härlig känsla att allt är bra. Jag kunde snusa dotterns hår och sonen kom tillbaks glatt och fortsatte med sin portion. Under tiden vi väntade på mat eller efterrätt lekte barnen i lekhörnan, jättevackert, och vi fick sitta vid bordet och prata om allt, jag och Pappan.
Allt var så lungt och harmoniskt och alla var glada. Och jag började nästan gråta för jag var så lycklig. Det måste vara så här mammorna berättar de känner sig då de är hemma med sina små babyn och bara snusar in babydoft och njuter av livet. Hur har jag kunnat vara mamma så här länge utan att få känna den här känslan? Aivan sama, nu ska jag njuta!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti