Sträng mamma.

Jag har varit rädd om en sån sak att mina barn sku inte kunna bete sig. Eller att de är de som är pomo hemma hos oss. Att de inte lyder mig, kan inte vara som folk, retar andra.

Den här är ju ingen mamma. Han är ju Pettson! 

Efter en kryssning med mina två barn utanför mage och en innanför, utan Pappa, med en mammakompis med ett barn kan jag påstå att mina kan bete sig. Mina är jo livliga, sportiga, de har spring i benen och brottom till att få leka och hoppa, men de är snälla, de lyssnar på andra barn om vad de vill leka och oftast går med på deras lekar - om de andra är snälla också. De lyssnar på främmande vuxna också som är oroliga för sina barn och vill därför få mina lite lugnare. Mina gråter stooooort om någon är orättvis mot dom, men säger själva förlåt om de i misstak gör någon annan illa. Mina pomottaa int andra. De kunde jag ganska så tydligt konstatera. Och mina barn tycker väldigt lite om det att ett annat barn pomottaa dom (Mamman får också nippor när barn kan inte ta hänsyn till andra och leka alla tillsammans). 

Och det som jag inte alls tycker om är det att en fyraåring säger till mig som är vuxen, att jag borde säga stop åt mitt barn som gör sånt jag har gett lov för. När jag har konstaterat att det är säkert, han lyder mig, han vet gränserna, han gör inget illa åt någon eller någonting - att jag då skulle lyssna på ett fyraårigt främmande barn? Sorry, men jag bara kan inte.

Jag är antagligen då strängare än jag visste - mina dricker mjölk eller vatten med maten fast vi är på resan, mina äter inte godis (överhuvudtaget, men inte på resan heller, de behöver inte mutas med godis), mina får inte glass efter varje måltid. 

Mina får nog ha en leksak med till restaurangen för jag behöver ha tid för äta själv också, men de får inte säga när vi är färdiga att fara bort från bordet, när det finns andra i sällskapet som ännu äter. Men mina får springa då det finns en plats och ett tillfälle att springa. Och om de så vill så får de gå fast från Junibacken till Värtahamnen istället för att sitta i kärran. Må det ta dubbelt så lång tid då, men de får (för då behöver inte jag skuffa kärran med två barn på och ett i magen). Är man på en barnkryssning med tanke på semester för barn, så tar jag det på barnens villkor och låter dom leka på morgonen så länge det bara går. De behöver inte sitta och vänta att vi är framme. Så hemskt sträng är jag sen inte, på semesterresan iaf.

Mina får också vakna klockan sju på morgon och börja leka genast. Fast vi skulle vara i Sverige och klockan är där bara 6 på morgon. Och fast vi skulle ha sällskap i hytten. Vår sällskap nämligen visste i förväg att vi brukar vakna tidigt tidigt på morgnarna. Mina barn kunde ta hänsyn till det på morgonen, de lekte väldigt tyst innan de andra vaknade. Och inga fula kommentarer hörde jag att "de sov så länge", nog hörde jag att "de vaknade såååååå tidigt", många gånger dessutom. Nästa gång skall vi ta två hytter, fast det kostar dyra pengar, om resesällskapen vill hällre uggla på natten och sova på morgonen. Mina vaknar på morgonen fast de sku tvångshållas vaken sent på kvällen. That's our life. 

Mera om en anyways väldigt lyckad Stockholmsresa senare, nu skall vi äta hemmamat!