Raket på ryggen

Det var en vacker dag i mars år 2013 då en mamma med tre små barn öppnade sitt facebook-konto, och märkte att gruppen I fucking love science hade delat ut en bild på raketer på ryggen. Under bilden fanns det en länk till stora Amerika, där en annan mamma (eller pappa) hade pysslat raketen på sin sons rygg. "Oj", tänkte mamman här i Finland. "Mina barn skulle älska att ha raketer på ryggen, hur månne hen där i Amerika har gjort den?" Och det tog inte länge för mamman att märka att det krävdes enbart lite tomma stora limsaflaskor, lite filttyg, en paffbit och snöre. Och en limpistol och grått spraymålfärg, de skulle mamman vara tvungen att skaffa från en affär.

Mamman virkade fyra snören, och av misstak blev de exact lika långa. Det var inte riktigt planerat, men bra så. Sedan tog mamman sig ute på terrassen, och sprayade fyra stora pepsimax-flaskor. Det var inte skoj, tyckte mamman. Det luktade illa, nästan lika illa som nagellack, tänkte hon. Det tog en evighet för flaskorna att torka ute i minusgrader, så hon tog dem inomhus, så att alla i familjen skulle få njuta av lukten på grått sprayfärg.

Under tiden klippte mamman två paffbitar, och använde sin mini-armykniv för att laga hål för de virkade snören. Sen la hon snören genom hålen, sydde snören fast och såg nöjd ut. So far so good, tänkte hon.

Sedan var mamma tvungen att bekanta sig med den nya redskapen, limpistolen. Det var inte så krångligt, som mamman hade tänkt sig, och snart hade hon limmat flaskorna fast i paffbitarna en gång. Och två gånger, tre, fyra gånger. Det var inte så enkelt sen, tyckte mamman. Men sist och slut hittade hon de två ställen var limmet skulle måsta vara så att flaskan skulle ha en liten chans att hållas på paffen.

Det kom natt, den kom följande morgon. "Vad då 20 minuters pysselgrej, hen den där amerikanen måste vara nån slags supermänniska", tänkte den morgontrötta mamman och åt upp sin gröt med jordgubbssoppa på.

Mamman tog fram filttygsbitarna och så bister ut. Hon hade varit säker på att det fanns två stora hela ark med rött, med det fanns det inte. Så ena raketen sku få röda flammar, andra gula. Det skulle bli lika bra så. Hur flammorna skulle se ut, det var sen ett värre problem. De blev och likna julgranar, tyckte mamman, men sa ingenting, för de två små barn som skulle snart äga raketer på ryggen väntade redan otåligt att mamman skulle säga att de är färdiga. Limpistolet i handen och vips så var flammorna på sina platser.

Det skulle vara ett femårskalas, med maskerad som tema, och barnen tog sina nya raketer och hoppade iväg till kalaset. Och alla beundrade mamman som hade gjort så fint så fint.

Och den här mamman måste säga att hon är faktiskt supernöjd och stolt över sig själv. Bra jobbat jag!

Vill du se på fina fina foton och bilder för "step by step guide", kolla här.