Sov nu för fan.

Adam Mansbach: Sov nu för fan

Jag läste den här icke-barnboken i somras. Nu lånade jag den pånytt, och måste nog säga att den var mer aktuell då. Inte nu. För nu har jag barn som somnar relativt snabbt. Och sover relativt bra nätterna igenom. Den yngsta äter ett par gånger, somnar sent sent på kvällen men sover länge på morgonen. Den äldsta somnar bums i sin övre säng (om han inte sovit på dagis) mellan åtta och nio på kvällen, vaknar efter sex, före sju på morgonen. Och den mittersta lika så, somnar efter åtta, ibland efter nio, i sin säng under brorsan, sover ofta till nästan halv nio på morgon. Den minsta sover bredvid mig hela natten, den äldsta tassar bredvid pappan nästan varje natt. Den mittersta vaknar på morgonen från sin egen säng.



Men jag minns hur jag ifjol, speciellt på våren, svor och grät och vrålade. Ett barn orsakade illamående i magen och de två andra vägrade att lugna ner sig, vägrade att vara tysta, vägrade somna. Sov nu för FAN tänkte jag många ensamma långa kvällar. Och då tröstade den här boken lite. Nu är den bara gullig.


Ei kommentteja: