Uusi koti - bloggen har flyttat!

Löydätte Kolmen koplan kuulumiset tästä eteenpäin wordpressin puolelta osoitteesta kolmenkopla.wordpress.com. Tervetuloa sinne!

Kolmen kopla har flyttat till ett nytt hem, till kolmenkopla.wordpress.com. Ni är hjärtligt välkomna dit!

Saker man bör inte göra då man är ensam med tre barn

Man bör inte boka en tid för blodprov och vaccinering. Blodprov för bebin, hepatit-vaccinering för tre- och fyraåringar. När man skall som mamma hålla i ett barn som vaccineras, kan man bara inte samtidigt trösta det hysteriska andra barnet som vill inte att dens syskon får sjukt. Man bara räcker inte som en mamma till det.

Man bör inte lova åt ovannämnda barn att de får en liten Angry Birds -leksak från Stockmans då det är Galna Dagar. Vagnen och två vaccinationglassyra barn och en miljard yra vuxna runtomkring är inte en bra kombo.

Man bör inte ta barnen bort från Stockmanns till Prisma för att veckohandla utan att ge mellanmål. För då går ju allt direkt åt skogen. Speciellt när man bestämmt sig att börja äta annorlunda än förr och måste kolla innehållstabeln på varendaste en vara man tänker handla.

Suck. Men hemma är vi, fick mat, hann se barnprogramm och nu är allt lungt.

"Mamma jag vill sen ha en teletappikaka på min födelsedag"

Jahha.

Aj det vill du. En teletappikaka. Nå hur månne skall en sådan se ut?

"Det ska vara alla de där teletappin där och rutchanan och det där hålet var de bor och gräsmatta."

Jahha.

Och så gjorde vi en övningskaka till pappans födelsedag och tur för det för det var ju sen en himla show att få den där massan till en tillräckligt stor platta så att den täcker hela kakan. Lösningen är ju att köpa tillräckligt med massa, med det berättade ingen åt mig då inte (jag hade kanske 50g grönt det räckte ju ingenstans, tog blått och rött till för att täcka hela kakan).

Men alltså bra, att vi övade för igår bakade maken en sockerkaka, imorse fyllde jag den kakan med blåbärskvarg-vispgrädde och limecurd, och nu just blev den här klar och att jag är stolt över mig just nu! Den lyckades ju!

Den är inte grön, den har ingen gräsmatta. Där är bara en av teletappifigurerna, Laa-laa, och Dottern som alltså önskade kakan för sin kalas imorgon, lade sig för natten i den tron att mamma lagar en Tiivi-Taavi (den lila, största ni vet) för den färgläggningsbilden Pappan printade ut för modell är en Tiivi-Taavi. Men det fanns inget blått i den massa-asken mamma hade köpt så... Laa-laa it is, take it or leave it.

Men stolt. Vilken härlig känsla!

Raket på ryggen

Det var en vacker dag i mars år 2013 då en mamma med tre små barn öppnade sitt facebook-konto, och märkte att gruppen I fucking love science hade delat ut en bild på raketer på ryggen. Under bilden fanns det en länk till stora Amerika, där en annan mamma (eller pappa) hade pysslat raketen på sin sons rygg. "Oj", tänkte mamman här i Finland. "Mina barn skulle älska att ha raketer på ryggen, hur månne hen där i Amerika har gjort den?" Och det tog inte länge för mamman att märka att det krävdes enbart lite tomma stora limsaflaskor, lite filttyg, en paffbit och snöre. Och en limpistol och grått spraymålfärg, de skulle mamman vara tvungen att skaffa från en affär.

Mamman virkade fyra snören, och av misstak blev de exact lika långa. Det var inte riktigt planerat, men bra så. Sedan tog mamman sig ute på terrassen, och sprayade fyra stora pepsimax-flaskor. Det var inte skoj, tyckte mamman. Det luktade illa, nästan lika illa som nagellack, tänkte hon. Det tog en evighet för flaskorna att torka ute i minusgrader, så hon tog dem inomhus, så att alla i familjen skulle få njuta av lukten på grått sprayfärg.

Under tiden klippte mamman två paffbitar, och använde sin mini-armykniv för att laga hål för de virkade snören. Sen la hon snören genom hålen, sydde snören fast och såg nöjd ut. So far so good, tänkte hon.

Sedan var mamma tvungen att bekanta sig med den nya redskapen, limpistolen. Det var inte så krångligt, som mamman hade tänkt sig, och snart hade hon limmat flaskorna fast i paffbitarna en gång. Och två gånger, tre, fyra gånger. Det var inte så enkelt sen, tyckte mamman. Men sist och slut hittade hon de två ställen var limmet skulle måsta vara så att flaskan skulle ha en liten chans att hållas på paffen.

Det kom natt, den kom följande morgon. "Vad då 20 minuters pysselgrej, hen den där amerikanen måste vara nån slags supermänniska", tänkte den morgontrötta mamman och åt upp sin gröt med jordgubbssoppa på.

Mamman tog fram filttygsbitarna och så bister ut. Hon hade varit säker på att det fanns två stora hela ark med rött, med det fanns det inte. Så ena raketen sku få röda flammar, andra gula. Det skulle bli lika bra så. Hur flammorna skulle se ut, det var sen ett värre problem. De blev och likna julgranar, tyckte mamman, men sa ingenting, för de två små barn som skulle snart äga raketer på ryggen väntade redan otåligt att mamman skulle säga att de är färdiga. Limpistolet i handen och vips så var flammorna på sina platser.

Det skulle vara ett femårskalas, med maskerad som tema, och barnen tog sina nya raketer och hoppade iväg till kalaset. Och alla beundrade mamman som hade gjort så fint så fint.

Och den här mamman måste säga att hon är faktiskt supernöjd och stolt över sig själv. Bra jobbat jag!

Vill du se på fina fina foton och bilder för "step by step guide", kolla här.

Det börjar vara sent

... och jag borde ha lagt mig för timmar sen, för idag (ja, på lördagen) fyller min bebis 6 månader, vi ska fira både henne och grannen som fyllde 5 år nyss, städa hela lägenheten för sen imorgon skall vi fira treåringen med släktkalas. Det borde bakas och städas och fixas och allt. 18 gäster. Auch... (och ja, pappan i familjen, min make, var är han? På arbetsresa! Överrasknings sådan! På kort notis! NEEEEEJ! Han kommer hem på söndageftermiddagen, samtidigt med gästerna! Mamma och tre små barn tackar och.... )

Men alltså.

Int kan man sova när han är borta. Speciellt inte då man börjar se på foton från dagen som gått. Och hittar en bild på vår pannkaka. Den som vi åt till kvällsbiten.

Ju, jag är trött. Natinati!

Jag hjärta Fiskars

Barnsax a la Fiskars. De orange är årsmodell ´86, men fanns i butiken ännu igår (de är universala, lika dåliga eller bra för båda händer), saxar nere till höger är för en viss treåring här hemma som är så vänsterhänt som barn bara kan vara och de till vänster är för sonen som är nog högerhänt men har inte så stor skillnad vad han använder för en hand för det är ingen skillnad ändå inte. Fast han klipper bättre med höger och ritar lite starkare med höger och så där. Men gör nog allt med vänster också.

Jättefint kunde de klippa med de nya saxarna! Det blev nya blommor till terrassdörren.

Och oj vad jag fnissade då jag skrev "nog" där i texten ovan. Läs här och fnissa du också! (Jag läser nog *lol* andra bloggar också, det gör jag, men hon är min favorit just nu.)

Nää-ä vet ni, de här är de godaste EVER!

Eller åtminstone godare var de än blåbärsmuffinsarna jag lagade i förförgår. Och märker ni, jag köpte muffinsformen! Så nu ser mina muffinsar ut som muffinsar och inte sådana platta breda oformade klumpar.

De här är de första muffinsar (eller bakelser överhuvudtaket för den delen...) som jag har hittat på! Helt själv! Jag! Och de här var goda också följande dag.

Hur lagar man de här då? Du tar Charlottes recept för blåbärsmuffinsen. Vispar smör och socker, lägger äggen en i taget och sen hör ni, sen ska ni lägga i 50g krossat/hackat vitchoklad. Jag hade Pandas, hackade den i småa bitar med en stooooor kökskniv. Sen följer du igen hennes recept, sätter mjöl-bakpulverblandningen så där försiktigt. Det blir 12 muffinsar (ju, då man har den där formen och man kan inte göra supersizemuffinsar...). Och nu igen obs obs - sätt inte vaniljkvarg utan Arlas Jordgubb-rabarber-kvarg! En tesked till varje, och resten mumsar du i dig omedelbart, det är gott! In i ugnen, mitten ungefär, 200 grader så där 15 minuter.

Så Charlotte, och ni andra där ute. Vad säger ni? Ska vi sätta i gång en muffinstävling? Jaaaa ropar ni alla! Dela med dig ditt bästa recept! Vem är vinnaren? Hen som.... ööö.... hittar på eller har receptet på muffinsar som alla tycker att är de godaste? Jo!