Att vara hemma helt ensam på dagarna och hemma ensam med barnen på kvällarna blir ibland jobbigt. Int vill man ta sig till familjeklubben heller bara med magen, för babyprat hinner man sen helt tillräckligt mycket men någonting måste man ju hitta på att få några vuxna att prata med.
Igår sku det vara ett "möte" i stora Helsingfors med vuxna lika tänkande människor. Barnens Pappa sku naturligtvis jobba den kvällen också, så om jag ville dit, sku jag ta barnen med mig. Elvatiden på förmiddagen började jag tänka att hur får jag mina barn att vara så tysta att jag hinner prata eller ens lyssna en liten stund där, så att vi inte kör hela långa sträckan (28 minuter) i onödan.
Haa, kanelbullar! Jag bakar kanelbullar så att barnen kan äta dom i all oändlighet och jag får vuxentid!
Fram med receptet och ingredienser och KitchenAiden och... men öh, hur var det med den där apparaten, int har jag ju bakat bulla med den int.. jaiks. Här var jag ännu ganska så mistänksam:
Men efter jäsningstiden såg det väldigt lovande ut, och ur ugnen fick jag någonting som såg ganska så bra ut, 52 stycken väldoftande kanelbullar!
För att kidsen sku inte äta enbart socker satt jag ännu en spenatpannkaka i ugnen, och den oj den smakade gott!
Bilderna är tagna med min N9a, så de är inte av så god kvalitet men de duger.
Hur gick "mötet" då? Jag fick inte sitta med vuxna utan på golvet med mina barn, som åt pannkaka och bullar som de sku aldrig sett mat förr, och sen lekte de med sina leksaker, färglagde Mamma Mu -bilder och pratade med ett annat barn (+ mamman) som hade fått komma med, men de gjorde det så högljudd att jag hörde knappt vad de vuxna pratade om.
Lite vuxensällskap fick jag (den där andra mamman) men inte gick det ju riktigt så som jag hade drömt om. Men bullarna smakade gott. Och in i Helsingfors körde vi. Efter en dagisdag. Det är ju alltid något.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti