Banne mig!

Vi ska banne mig cykla hela sommaren och det börjar nu (igår) för vi latade oss hela vintern och fick skidat en enda gång och var färdiga på en kvart. Det ska cyklas och det ska cyklas mycket.

Fast cykeln sku vara en 12-tumare och pojken 115 cm lång. Och fast det finns snö. Men det skall cyklas.

Det gick att justera sadeln upp och ner, vi böt cyklarna på gården (vi har 2st 12-tums, men den andra, inte i bilden, har lite tjockare hjul, och blir större, den här går sen lägre ner, så den kortare av stora barnen fick också en passlig för sig) och roligt hade vi. Utom då på den stunden en viss trotsare bestämmde sig att allt är skit och satt i vattenpölen och såg sur ut. Sen var cyklarna igen fixade och flickan kunde återkomma till sin soliga jag.

Och det här tycker att var bäst i det hela. Det var ju jag och barnen. Ingen pappa. Grannpojken, en riktig stereotyp för pojkars lekar och flickornas blääjuttun, pappan är min idol osv. kom också dit och beundrade mig, mamman, som kunde använda skiftnyckeln och fixa cyklar. I vår familj är det ju helt normalt, vi delar på sån hänt.  Den gör som är närvarande. Men coolt var det, att ta emot wown och kuinkasäosaat ("hur kan DU sånt").